Hej då.

Allt och alla jobbar emot mig, inget går min väg.

Jag stänger ner bloggen nu. Kanske bara tillfälligt, kanske för alltid.

Livet har aldrig varit så tungt som nu, aldrig.

Idag skulle jag plugga...

Men eftersom mitt konto låst sig/uppdateringar på hemsidan/okänd anledning kommer jag inte in på skolands plattform, studentforum. Man måste logga in på studentforum för att komma till Blackboard, där allt vårt kursmaterial ligger. Så som inspelade föreläsningar, åhörarkopior osv. Jag är i Stockholm i helgen, jag behöver lite mammatid och kompistid efter det som hänt den senaste tiden... Så, jag valde att inte ta med min dator, då den väger så mycket, och på den har jag automatisk inloggning, vilket gör att jag hade vetat om det var jag som var korkad och hade glömt mina inloggnings uppgifter eller om det faktiskt var hemsidan. När jag försöker logga in står det nämligen "dina uppgifter kunde inte valideras". Inte "fel lösenord eller användarnamn" utan "kunde inte valideras".... Sen tog jag så klart inte med min böcker, då jag endast skulle vara här över en dag, och tänkte att jag har saker jag kan och ska göra som endast behöver dator, så struntade jag i alla tunga böcker. Så istället sitter jag här, utan böcker, med en näsa som inte fungerar pga kass sjukvård, och känner mig ensam.
Saknaden är lite extra idag... Men jag ska försöka att inte tänka på allt det negativa. Eller skriva för mycket här. Jag vill inte att detta ska bli en deppblogg, även om jag samtidigt vill att det ska spegla mitt liv. Jag har de senaste dagarna övervägt att skippa bloggen. Att stänga ner den. Men jag vill nog trots allt hålla den levande. Nej, jag har inte längre en pojkvän i Umeå eller svärföräldrar i USA eller annan släkt utspridd över världen som kan tänkas vilja veta vad jag håller på med, jag har förlorat allt det... Men jag gillar att skriva. Jag struntar i vem som läser. Om så ingen läser, eller folk jag ogillar läser, eller folk jag förlorat för den delen. Jag vill skriva för att jag gillar det. Sen kan jag ju förvarna, denna blogg kommer troligtvis inte vara speciellt spännande en tid framöver. Uppdateringar kommer eventuellt vara glesa. Jag behöver som sagt läka, och jag vill inte blotta hela mitt hjärta här. Det känns svårt att skriva på ett sätt. Jag vill ju som sagt inte skriva ut allt det onda, det jobbiga, som ändå finns här. Samtidigt vill jag ju inte måla upp en bild av att jag älska lever loppan och allt är så skimrande rosa och perfekt, för det är det ju inte. Jag saknar och jag kommer fortsätta att sakna. Förstår ni balansen? Jag är ju inte heller någon snygging, som endast kan lägga upp selfies och skriva om mitt senaste sminkinköp eller tipsa om hur du enklast håller en brun utan sol bränna snygg.

Nu känner jag att det blev två inlägg i ett här... Men jag ska strukturera upp det med en sammanfattning:
- Så... jag borde ha pluggat, men jag kan inte.
- Min läkare från vårdcentralen ska skicka en ny remiss till Capio så jag får träffa en ny specialist om 3 månader. Det visade sig också att läkaren på USÖ tänk skicka mig till röntgen för att röntga bihålorna, dock varit väldigt otydlig om det för mig... Dock var hans bemötande mot mig inte acceptabelt, även om det känns lite bättre när jag vet att min utredning inte är helt klar. Han tog mig fortfarande inte på allvar, och pratade bort mina problem och sa ju att jag troligen bara inbillade mig... hur som helst.
- Jag ska behålla bloggen, och försöka att skriva om saker som inte innehåller känslor... Hm, lycka till!

Vad naiv jag var

Jag trodde jag skulle få hjälp av en specialist på sjukhus. Så otroligt naiv jag var.

Jag trodde jag skulle få hjälp, men oj vad fel jag hade. Hur kunde jag tro att sjukvården var till för mig som patient? 

"Om 8 dagar får jag äntligen hjälp", hur kunde jag vara så fruktansvärt dum?!

Jag ska ringa sjukhuset i morgon, och Capio. Till sjukhuset ska jag förklara att det inte är okej bemötande, och att jag inte är nöjd. Jag vill träffa en annan läkare. Helst så fort som möjligt, men helst också på något annat ställe än sjukhuset. 

Känns som hela min värld rasat

Vid det här laget vet alla som känner mig vilket helvete jag levt med med min näsa sen februari. 

Idag var jag hos en specialist på sjukhuset här i Örebro. 

Jag berättade att jag inte kan sova, flyga, leva, att det luktar blod när jag anstränger mig eller när det är kallt ute.

Han kunde inte se något och sa att "vissa upplever att de är täppta i näsan när de inte är det".

Så alla som har hört min näsas patetiska försök att andas, de inbillar sig också? Alla som alltid säger att jag alltid låter täppt i näsan, de har fel? 

Hur fan kan man bara skicka hem mig med ordination att spola näsan?! 

Jag vill bara gråta... Jag har redan gråtit. Nu känner jag mig helt hopplös. Vill bara lägga mig i en säng och bara försvinna. Inte sova, för det går inte. Men vad fan spelar det för roll.

Mamma blir så arg, och min mamma blir inte arg speciellt ofta. Jag har inte hört henne så här i alla fall. Jag ska ringa till det privata alternativet här, Capio läkargrupp. De har en öra/näsa/hals avdelning. Hoppas verkligen de har lite vett i skallen. 

13 timmar och 20 minuter

Nu har seriöst nedräkningen börjat. 13 timmar och 20 minuter till min läkartid. Jag orkar inte mer nu. Jag försökte sova utan nässprej men det går inte. Utan nässprej får jag seriöst andnöd. Jag är som en fisk på land. Ligger bara och försöker andas, kippar efter luft. Så jag satte mig upp, tog nässprej och sprejade. Detta gjorde att jag istället fick ännu svårare att andas. 

Det här går inte längre! 

Jag ska inte överdriva det minsta i morgon, men jag ska fan se till att bli av med skiten! Fyfan vad dåligt jag mår nu. Tycker dessutom att det spridit sig längre ner, har flera gånger fått "astma andning" när jag andats genom munnen. Ni vet när det rosslar och piper i luftrören? 

Jag vet att jag tjatar men lägg en kudde framför mun och näsa och andas. Går det bra? Nej, misstänkte väl det. Tyvärr är det min verklighet, typ. Det blir värre för varje dag nu.

Inte som förut längre

Igår tog mitt treåriga förhållande slut. Det vet nog de flesta som är vän med mig eller Robert på Facebook. 

Det är nog rätt självklart att livet är lite tungt nu. 

Så det finns stor risk att bloggen kommer vara rätt tom nu och en tid framöver.

Igår när det blev offentligt på Facebook så fick jag sånt otroligt stöd från mina vänner, vilket kändes fantastiskt. 

Robert är en fantastik person, som jag fortfarande älskar av hela mitt hjärta. Ibland räcker tyvärr inte bara kärleken...

Jag behöver lägga tid på mig själv och ge tid att låta mig själv läka. 

Vi hörs och ses när jag orkar <3

Jag vet att jag tjatar om min näsa men...

Att inte kunna andas är så frustrerande.
Att inte kunna känna smak eller lukt är också frustrerande.
Att äta mat med bra konsistens är bara fel.

Jag är rädd för sprutor och tanken på att bli sövd, men just nu vill jag bara att det ska bli torsdag, så jag får träffa min läkare. så han kan boka in en tid för operation. Jag vet inte om det finns något annat alternativ, inte när min näsa fungerar så dåligt som den gör. I förrgår natt drömde jag, i två omgångar, att jag höll på att kvävas på diverse sätt. Så dåligt fungerar min näsa, att jag i drömmarna inte får tillräckligt med luft. För det får jag ju inte heller.
Trött på att vänta på en sjukvård som är långsam, med ett system som inte funkar. Hade man kunnat skicka remisser mellan landsting hade jag fått träffa en specialist i september. I stället har mina besvär hunnit bli så besvärliga att jag har svårt att tänka på annat.
Ge mig torsdag och något som hjälper, tack!

Och här står jag och lutar mig mot en vägg och ser stilig ut

Det här fredagseftermiddagens outfit.

Nya mjukisbyxor och skjorta. Fin combo!

Bytte om nu efter en dag på campus. Campus i Umeå då alltså.

Jag älskar mina bra mjukisbyxor som väl egentligen är pyjamasbyxor, men vem bryr sig?

De har mitt favoritdjur på sig, pingviner, så ingen är gladare än jag! Hur söta som helst och väldigt vintriga/juliga. WOHO!

Jag börjar bli trött på dig, näsan

Jag är trött på min näsa, som suger på att vara näsa. Det ända den är bra på är att hålla upp glasögonen. 

Andas? Nej, det har den lagt av med. Andnings funktionen genom näsan brukar väl ligga på runt 50%.

Känna lukt? Ja det la den av med för ett halvår sen. 

Bara 8 dagar kvar till jag får komma till sjukhuset så jag kan börja processen med att få hjälp. 

Skitnäsa.

Saknar den här hunden!

Verkligen. Jag älskar Dupo, den finaste hunden som finns. Saknar honom så mycket; hans fluffiga päls och hans mysiga pussar. Han är, utan tvekan, den finaste hunden. Sen att han är ett svartsjukt monster, det är en annan sak. Haddock, den nya unga hunden är ju såklart ett hot mot Dupsan, så han är svartsjuk och håller på. Eller ja, svartsjuka, kamp om vem som är alfahanne, men lite uppmärksamhets tävling är det definitivt mellan dem.

Men han är ändå världens finaste!

Här var en av de sista kvällarna, alla var ute förutom jag och hundarna. Och hade jag inte haft hundarna hade jag inte vågat vara ensam i det där gigantiska huset! Usch, stort, tyst och ensamt. Men nu hade jag mina bros där som höll mig sällskap.

Saknar hur som helst denna voffs massor. Vi klickade så otroligt bra när vi träffades för första gången för snart 2 år sedan, och kärleken har hållit sig varm den dess ;)

Det här var någon av de första dagarna, Dupo hade saknat mig och låg och slemmade på mitt ben <3

Helt okej att bli väckt av denna kille, Haddock, med gos på sängen. Tycker om honom vääääldigt mycket han med!

Lördagstur

I lördags var jag och mamma ute och gick i skogen Kilsbergen, ett område några mil norr om Örebro. Vi hade dock ganska otur med vädret. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" i all ära men när det var då dimmigt som det var, då finns det inte så mycket man kan göra med kläderna.

Jag upptäckte en bro, men ingen sjö. Trodde att sjön var en äng först, då det saknades träd i skogen, men förstod när jag såg bryggan att så inte var fallet.

Jag har saknat att ha på mig friluftskläder och laga mat på stormkök!

Hemma tidigt

Hemma redan nu. Sista patienten hade avbokat så vi fick gå vid 3, hur skönt som helst.

Ändå trött, man blir liksom det oavsett. Det är ändå en press att vara på sjukhuset hela dagen. Dessutom sover jag aldrig lika bra natten innan praktik. Vaknar flera gånger då jag är rädd att försova mig.

Men nu ska jag bara slappa hela kvällen!

Praktik

Någon annan som varit vaken i en halvtimme?

Inredning

Jag försöker leka upp några slags arkitekturkunskaper och inreda mitt nya hem. 

Det är ju inte en lyxvilla på 300 kvadratmeter så lite planering behövs. Planerat att använda hyllsystem från elfa. Otroligt praktiskt, alltså verkligen! Fungerar som klädförvaring, skrivbord, allmänförvaring och upphängning av tavlor, bland annat!

Detta gör att jag kan få bort saker från golven och upp på väggarna. Har dessutom väldigt högt i tak, 2.65 så ska fylla taket med kartonger och därmed förvaring av saker jag inte behöver "just nu". December kan verkligen inte komma fort nog nu.

En kalkerad ritning av min lägenhet och hur jag tänker inreda den!

Innergården + stol

Idag var jag förbi min nya lägenhet. Jag är rätt säker på att jag kommer få en hörnlägenhet så på bilden nedan kan man inte se min dörr. Detta är som sagt taget från innergården. Utsidan är ut mot en stor korsning, men de är ju helt nybyggda så är inte rädd för att bli störd av ljud faktiskt.

Dom små utsikten man ser på varje loftgång är cykel parlering. Smart va?! 

Helt nybyggt. Jag förstår det inte själv. Jag är 20 år, jag går andra året på universitetet och jag ska få bo i något helt nybyggt. Något ingen annan har bott i!

Jag köpte även två köksstolar dag. På myrornas, 90 kr för två stycken. Gamla är de också. Men sköna och stabila, inte det minsta rangliga. Det är coolt att blanda gammalt och nytt. Lägenhet från 2014 och stolar från början på 1900-talet! 

Vi glömde mitt delen i bilen, så ja, det ät därför jag sitter så konstigt, försöker sitta "normalt" samtidigt som jag typ sitter i 90 grader. Haha...

Med en del i stoppat tyg i mitten!

En helt fantastisk dag

Jag har fått tid på sjukhuset med en specialist om två veckor, vilket känns så jävla bra! Aldrig träffat en specialist inom något ämne förut. Spännande att få träffa någon som inte fastnat på en vårdcentral och känner sig miserabel över det, som så många läkare jag träffat tidigare. 

Jag har även fått hem mitt kontrakt på min nya lägenhet! 1/2 december hämtar jag ut nycklarna och innan den 15e har jag flyttat in! Så jävla pepp! 

Det må å ena sidan ha varit en jävligt tuff vecka, men å andra sidan så går livet så jävla bra nu!

Jag tänker välja att fokusera på det positiva och jag kommer rocka min egna lägenhet så jävla hårt! 

Helt ensam eller med besök ibland. 

Hur som helst kommer jag vara en liten solstråle i min egna lägenhet, mitt inne i centrala Örebro! 

Jag vet att ni stockholmare kanske inte förstår, för Örebro känns så litet i era ögon. 

Vi har 1 H&M inne i stan, istället för 56 okej?

 Men det är lite som att flytta in typ 150 meter från drottninggatan. Ha 500 meter till Stureplan och 1 km till Stockholm central. Typ så centralt är det!

4600 spänn i månaden går den härligheten på, men jag har ju 150 meter till McDonalds så kan ju alltid rycka in där? Nej usch och fy, det skulle jag aldrig klara. Inte mer studier också. 

Jag har dock ansökt om att vara kontakt person, gärna till en ungdom/ung vuxen. Alltså typ en kompis till en person med något form av handikapp. Inte för att det egentligen är ett jobb då man varken får pengar eller gör det för pengar. Men när vi ändå var inne på ämnet "sysslor utöver plugg".

Idag har jag pluggat hela dagen men tänkte nu snart avsluta. Och fira att livet går så bra!

Genetik föreläsning

Andra året på universitetet, fortfarande repition från gymnasiet...

Skittrist. Men måste igenom den, så jag inte missar något viktigt och nytt.

BÄÄÄÄM

Ellen har en ny lägenhet!

Idag är bara en såndär dag

Det är bara att sätta på ett leende och köra Ellen.

Idag är bara en såndär dag

Dumma förfäder

Jag har länge misstänkt att jag haft en ny tand på G på övre tandraden till vänster. En visdomstand då antar jag. Detta för att tandköttet bakom min sista tand haft en konstigt vassform utåt. När jag var hos tandläkaren i våras sa han dock inget om denna tand så tänkte att jag bara har spetsigt ben. 

I lördags när vi var påväg till bonus svär farmor och farfar (haha, vilka krångliga famiöje relationer jag har...) så kände jag att något skavde i kinden lite. Tänkte först att det kanske var ett popcorn skal, eftersom vi år popcorn dagen innan och dessa förbaskade skal alltid fastnar i mitt tandkött och skaver. När vi kom fram upptäckte jag dock att där det förut bra var ett kantigt ben under tandköttet stack det nu ut en bit ben. Eller ja, tand. 

Jag har nu sett början på en visdomstand. Jag hatar att dra ut tänder och skulle helst av allt sövas, så jag slapp vara vaken när de drar ut skiten. Fyfaan.

Jag pratade senast förra veckan med några från klassen om visdomständer, och karma valde att ge mig en samma helg, bara för att jävlas över att jag sagt att jag verkligen inte ville ha en smärtsam utdragning tack vare en förbannad visdomstand!

På det har jag en blåsa i kinden på högra sidan. Känner mig inte så glad på min mun just nu.

Jag har inte bloggat på hela helgen

Jag har inte kännt mig motiverad, och dessutom väldigt stressad.

Mycket som hänt den senaste veckan och som händer de kommande veckorna.

Senaste veckan har följande hänt; eventuell inställning av resan till USA, eventuellt köp av ny biljett för att i slutändan komma till familjen ändå, mycket plugg, praktik, spänning angående eventuell ny lägenhet, resa till R och planering av eventuellt resa med Ida. 

Under helgen har följande hänt; jag har mer eller mindre ställt in resan med Ida då jag känner mig stressad och kanske inte kommer ha pengar, jag har eventuellt fått en lägenhet, jag och R besökte Roberts bonus farmor och farfar ungefär 3 timmar med bil från Umeå med övernattning, mysmiddag med Shek 4 och ikväll hade jag och R ännu en mysig kväll.

Nästa vecka är det väl 2-3 grejer inplanerat på universitetsschemat, resten gör jag som alltid upp själv. Har en del att lyssna på (inspelade föreläsningar) och plugga, så jag ska nog hålla mig upptagen. 

Idag hem från vår utflykt, på en grusväg i skogen, det var otroligt dimmigt bitvis. Aldrig varit med om liknande!

Vi såg tjäder gåendes på vägen också.