Jag har inte många bilder från semestern i övrigt men min älskade Dupo (DuPont, Dupi, Pudont, Pudding osv osv) har jag några bilder på.
Kärleken till denna hund är otrolig, han är otrolig! Har har det finaste tempramentet, han är lugn (gammal hehe), så himla kärleksfull men också väldigt lekig, och älskar att jaga harar... Han är ju som sagt nästan 100 hundår, så lite gammal och grå är han ju, och vi vet ju att jag älskar äldre djur. Min lilla Luna är ju 10, så medelålders i kattår. Men det bästa med honom är ju det har varit med om, och att han fortfarande är den underbar individ han är. Han har varit instängd i bur och gnagt ner sina hörntänder på gallret. Han har blivit slagen, bland annat med flugsmällare, han är livrädd för dem. Han har varit så undernärd och vanskött att veterinären inte trodde han skulle överleva. Och trots detta är han den mest kärleksfulla och lyckligaste hunden jag träffat. Eller ja, brorsan Haddock är superlycklig han med.
Jag älskar min tjock-gubbe så otroligt mycket.
Såhär sätter han sig när han vill gosa med mig. Antingen när jag står, då sätter han sig bredvid mig bara och stoppar nosen i min hand. Eller när jagsitter någonstans, då har jag snabbt en Dupo framför mig, som lägger nosen i knät och inte vill sluta bli klappad på nosen. Slutar man så buffsar han med nosen på handen och lägger sen nosen under handen, åh älskling!