Snart!

Det var jobbigt idag att säga hejdå till Robert idag. Att veta att vi åter igen måste gå tillbaka till distansförhållandet. Att behöva planera och boka biljetter, och varannan helg resa, i alla fall en av oss. Men Robert sa något väldigt klokt. Som jag nog ska skriva på en lapp och sätta på ytterdörren, för att påminna mig när det är jobbigt. Han sa att detta är ett steg närmare vår framtid, att bo ihop. Så detta jobbiga hej då är ändå positivt, för det är ett steg närmare att bo ihop. 9 månader kvar, snart är vi äntligen där! <3

Min fina, perfekta, underbara, fantastiska kropp till mitt svävande huvud! <3

Vi lever!

Ja, för en vecka sen kom Robert hem. Jag hämtade honom på flygplatsen och sen dess har vi hängt. I söndags åkte vi upp till Umeå och där är vi fortfarande. I måndags städade vi mer eller mindre hela dagen. Efter flera timmar städande, när vi äntligen var klara, bestämde vi oss för att åka på stan och skämma bort oss själva. Vi köpte en hink med underbar mjukglass, för det var vi värda. Ja, en hink. Med spade.

Riktigt god mjukglass, verkligen! Synd bara att vi fick slänga hälften, men vad kan man förvänta sig, det var ju sjukt mycket glass!

Gött var det i alla fall!

Helgen

I fredags sa jag hejdå till hörcentralen i Gävle och tog min cykel till tåget och cykeln på tåget till Uppsala. Där mötte min mamma upp mig och skjutsade mig till Grisslehamn. I Grisslehamn mötte Lovisa, Amanda och Gustav upp mig och vi åkte till Gustavs familjs stuga. Där spenderade vi helgen och hade det så gött! På lördagen åkte vi till Åland och tillbaka. Vad gör man inte för lite taxfree? Vi kom hem med lite alkohol och lite skönhetsprodukter. På kvällen var det grillning, kubb och snack med några till som kom ut. Hela helgen har det varit fantastiskt väder och det var precis vad jag behövde!

Så här mycket såg vi av Åland.

Ont i en bihåla

En allt för bekant känsla av smärta i kinden, bredvid näsan. Jag hoppas och tror att det är pollen som ställer till och sväller mina slemhinnor i näsan. 

Skit. 

Skit på min näsa och skit på insikten att jag förmodligen aldrig kommer bli av med problemen med min näsa och mina bihålor. Det sa ju läkaren till mig, men ändå. Hoppas kan man ju alltid. 

Luktsinnet kom ju i alla fall inte tillbaka. De flesta lukterna är ett minne blott. Samma sak med smak. Jag vet hur något ska smaka, men känner i själva verket inte så mycket.

Sånt é livet.

Åter igen mot Gävle....

Sista veckan nu i Gävle! Jag trivs superbra, men skönt att det är sista gången dit nu. Trött på att lämna Luna. Lite saknad för Robert överför jag till Luna. Jag får träffa Luna om en vecka, men känner mig ändå tårögd över det. Egentligen tror jag att jag saknar Robert och när jag måste sakna Luna också blir det för mycket. Men snart är jag hemma med missen igen, och snart är Robert hemma! 

Ska få träffa några vänner nästa helg också, så ska tänka på det roliga istället för saknaden. 

Men nu ska jag alltså snart mot tåget. För att i Gävle missa bussen hem precis ocha näringen behöva vänta i 30 minuter eller gå hem. Eftersom det är så fint väder tror jag faktiskt att jag går, men vi får se.

Nu ska jag gå och pussa Luna hejdå!

När kissen får bestämma

När kissen vill börja morgonen på balkongen, ja då börjar man morgonen på balkongen.

Mina finisar

Mina två favoriter <3

I morgon får jag träffa den svartvita pälsiga favoriten och om exakt två veckor får jag träffa min älskade mänskliga favorit. Han är bara bäst den där mannen. Han är och cyklar i Colorado och Utah just nu och jag saknar honom så. Men vi hörs varje dag, pratar i "telefon" säkert en timme om dagen ändå. Min fina kille. Om ni bara visste hur fruktansvärt bäst han är! Men det tänker jag inte berätta. Dels för att jag inte orkar vara överdrivet sliskig på bloggen. Och sen så är det så jobbigt när alla är kära i ens kille för att han är den bästa på jorden, hähä ;). Men men skämt åsido, jag saknar min Robert och han är förbannat bra. 

Sen saknar jag min pälsboll. Men henne får jag träffa i morgon, åh vad glad hon blir då, och jag med!

Taaluma totes

Jag hörde först om dessa väskor när jag såg på Shark tank i USA för några veckor sen. Sen dess har jag varit sugen på en. Dels för att dem är snygga, men de bidrar dessutom till en bra sak. Tygen köps i olika länder, tex Guatemala, Mali och Indonesien, med klassiska mönster. Sen skeppas de till USA där de sys ihop av "adults with disabilities". 20% av pengarna de tjänar på varje väska "ges tillbaka" till det land som väskan representerar genom microlån till företag, i det landet. Snygg väska för en bra sak över världen. Blir det bättre?

Jag har ju min fina kånken, som jag inte tänker skrota, men kanske komplettera med en tote? Dessa väskor har nämligen datorfack samt breda band, vilket min lilla kånken inte har... Dessutom koster de mindre än en kånken. Funderar på att beställa hem en... Men vilken ska man ha?!

De jag är sugen på är nr. 3 på rad ett från Mali. Nr. 1 på rad 2 från Guatemala. På sista raden tycker jag om både 1,2 och 4! Från Guatemala, Guatemala och Indonesien.  

Så... Vilken ska man ta?!

Den var jag värd

Internetshoppade lite i veckan. Och denna klickades hem. 

Den får ersätta min nuvarande "skinn"jacka som är för liten.... Får blodstopp i armarna om man pratar i telefon i den, ehe...

Sandhamn

Igår var jag ut till Sandhamn med mammi och pappi. Vi tog tunnelbana och buss och båt ut. Och satan vad långt det är från Sandhamn in till stan. Till någonting alls! 

Men men! Fint var det, och första sommardagen sen jag kom hem från USA! Riktigt soligt och fint! Det blev en mysig lunch på stranden sen en glass i hamnen. Det var inte en dålig mjukglass inte!