Inget stämnde då, allt var fel. Det är svårt att beskriva hur mycket jag hatade att gå till skolan varje morgon och hur dåligt jag mådde periodvis, och mycket berodde på skolan även om inte allt gjorde det.
Men det finns saker jag saknar.
Enkelheten med att vara 15/16.
För två år sen, när gymnasiet kröp närmare...Visst, jag har aldrig varit så nervös och rädd i mitt liv, men att veta att snart var skit åren i Björkeby över.
Jag saknar den där känslan av dra ut på kvällarna för att åka på Martins moppe. Sitta bak och åka runt i Skälby en sommar natt, när ingen är ute, men det är varmt och man är lycklig.
Ingen kommer förbi mig och "Malla" med moppen och sen drar vi ut med dem och åker.
Visst, nu jag blir hämtad med bil. Men äventyret saknas.
Jag saknar det vi hade i 1an också. Det var enkelt. Alla visade kärlek.
Det var innan det blev en grej att vara dryg i vår klass. Innan det blev okej, att behandla varandra som skit.
Visst, jag förtjänar det. Det finns relationer som jag förstört genom att skicka ut fel signaler och gjort fel val.
Men nu... Allt är förändrat, allt är upp och ner vänt. Speciellt mitt liv, eftersom det påverkats mer av de nya tillskotten än vad andas har.
Men en sak som gör att jag absolut tycker om N2a bättre än N1a är vännerna.
För ett år sen, i mars 2011 hade jag och Alexandra i princip precis fattat att den andra inte alls tycke illa om en.
The queens of the bitch blickar! Svårt att förstå det då ;)
Det är lite skillnad nu.
Men på ett sätt var det enklare när man var 15. Då var äventyret så mycket närmare.
Visst livet var enklare också, men om två år kommer jag tycka att det jag kallar kaos nu, är vardag.
Jag vill inte vara 15 igen, jag trivs helt otroligt bra med att snart vara 18. Jag vill ha det precis som det är, nästan. Men ibland är det skönt att drömma sig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar