Kommentera min kropp, rör mig inte i ryggen. Förutom den skeva bilden på kvinnokroppar, den gör mig illamående.
Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mina känslor. De är mina, hut kan man kalla någons känslor fel? Går inte.
Min val är mina val med konsekvenser som berör mig.
Jag måste göra vissa saker, för mig. Men folk verkar inte förstå det, vissa i min omgivning. Att vissa saker måste göras på egen hand, utan att någon blandar sig i. Jag ska stå på egna ben, jag behöver någon som knuffar iväg mig, inte håller mig kvar. Inte heller kan man pressa fram en livs idé. Vad man måste göra måste man själv komma fram till och inget att bli arg över, om det tar lite tid.
Jag är trött på att stå på någon annans ben. Men varje gång jag försöker veta mig loss så håller någon kvar mig. Han, hon eller dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar