Jag tittade på hur många inlägg jag gjort varje månad. So mest ligger det på 150 stycken, på en månad!
det var på sommaren, då händer tydligen mycket eller så var jag bara uttråkad hela juli. Jag var olyckligt kär men ändå lycklig. I mars var jag olyckligt kär och olycklig, då bloggade jag också massa.
Jag bloggar när jag mår dåligt, det är väl så det är. För när man är lycklig, livet rullar på och det inte finns något direkt dåligt, vad ska man då skriva om? Nej, jag vet inte.
Jag försöker skriva, för det är ändå min dagbok. Men det är så svårt, för jag har inget att diskutera med mig skälv. En annan sak som spelar in är Robert. Eller... det har alltid varit han. Men när jag blir ledsen så har det nästan alltid något med honom att göra. Inte för att han är en dålig person eller liknande, utan för att han står mig närmast, och det är de som är närmast som kan såra mest. Vi är båda färgstarka, vi har olika synsätt på det mesta, haha. Men när jag väl blir upprörd för att han vill kolla på Family Guy när jag vill kolla på Simpson (you get the point) så kan jag inte längre skriva: Jag tycker om dig men du sårar mig, du är en idiot som inte fattar att jag vill kolla på Simpson.
När vi inte var tillsammans, när jag var olyckligt kär, kunde jag göra det. Jag kunde hänga ut idioten jag älskade utan att få skuldkänslor, han var ju dum i huvudet liksom!
Nu kan jag inte det, jag vill det inte heller för den delen, haha!
Mina vänner har jag aldrig hängt ut, hur korkade de än varit för visst har, och är, dem det. Men det är inte samma sak. De har tyckt om mig när ja tyckt om dem. Stöttat när jag har stöttat dem, de flesta va dem i alla fall.
Jag har aldrig skrivigt namn, och ofta inte ens pikat. Men att skriva att jag är ledsen eller upprörd av en sak oavsett om jag säger vad det är eller inte känns det som om jag hänger ut dem. Speciellt när de inte kan försvara sig, eller ens vet att inlägget finns där. Jag försöker att inte skriva saker som är om elaka personer, för helt ärligt är det bättre att säga vad jag tycker istället för att bara skriva om det. Ta tag i saker i stället flr att skjuta upp det.
Sen är jag ju i allmänhet lycklig nu, det var jag inte för 8 månader sen och tidigare.
Men nu är allt bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar