Så jävla många dumma saker jag gör. Om och om igen. Eller egentligen är det inte saker jag gör som jag blir irriterad på, utan vad jag känner. Kan inte allt ta slut nu? Liksom, okej Universum, jag har lätt mig, kan du sluta vara så jävla jobbig nu? Samma sak, om och om igen.
Jag vill bara... Jag vet inte ens vad jag vill längre.
Eller jag tror jag vet. Men det är för läskig att säga högt. Att erkänna. Det här är inget jag kan prata högt om. Det här får stanna inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar