Jag har mycket bra i mitt liv, men ett bra familjeliv är inte en av sakerna. Jag har problem med min "pappa", och att jag inte vill kalla honom pappa säger väl rätt mycket. Sen fram tills idag har jag haft en moster jag aldrig tyckt om och en kusin jag nästan aldrig träffar. Fram tills idag. Nej, dom har inte dött, inte för att det hade gjort någon större skillnad för mig för från och med idag hör dom inte till min familj. Dom är bara två personer på en jord med 7 miljarder. Sen att dom delar efternamn med mig spelar ingen roll. Att förklara min krångliga relation med min pappa eller släkten på hans sida är väldigt personligt och det vill jag inte skriva massa om här men jag tänkte berätta kort om varför jag nu bara har 4 kusiner (från min fars sida) och 0 mostrar...
När jag fyllde 18 bjöd jag in dem att fira, min kusin hade träning. Dom kom hit dagen efter och trodde de kunde fira mig då. Jagv var inte hemma då, och de visste dom om. Inte heller när jag tar studenten kan de släppa den där jävla simningen utan, nej nej. Simning före familj. Att min moster på allt detta är den odrägligaste personen jag någonsin träffat gör inte saken bättre, inte heller blir det någon stor förlust. Fast jag har ju ingen moster längre. Eller kusin.
Men trots att min familj är sugiga har jag världens bästa mamma. Hon är min klippa och man kan inte tänka sig en bättre mamma/vän. Hon har uppfostrat mig helt skälv, både ekonomiskt och liksom ja, själva uppfostran. Hon är värd en medalj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar