8 september 2013

En släng av livskris.

Jag har lägenheten för mig själv, mina roomies är hemma för helgen skulle jag gissa på.
Jag äter min mat varje dag, för er som undrar. Jag gör mina läxor också.

Pauser är just  nu mitt ämne i en uppgift vi gör i skolan  på universitetet! Det är inte skola längre för mig. Jag kan förstå att det är skola för de som pluggar till exempel, jag vet inte, fysik och tillämpad matematik,  pikpik. Eller de som läser något annat man inte blir någonting av. Jag blir någonting. Om 2 år och 9 månader har jag ett licens, utfärdat av socialstyrelsen där det står att jag är legitimerad audionom. Det är att bli någonting för mig och i och med det är inte det här längre skola för mig, det är en utbildning mot ett jobb. Det jag menar är att detta är roligt. Att gå i skolan för mig är så förknippat med tråkiga och onödiga saker. Här lär jag mig saker jag kommer ha användning för om tre år när jag är klar. Vår lärare uppmuntrar oss att ifråga sätta varför vi gör något, för allt ska ha en mening.
Fast det är ändå rätt tryggt att "gå i skolan". Gömma sig bakom det, för det är så jag känner. Att jag gömmer mig bakom det. De flesta i min klass har gjort något innan. De har rest eller jobbat. Vad har jag gjort? Jag har suttit i skolbänken i 13 år, kontinuerligt och i skolbänken kommer jag  vara i tre år till. Jag tänker på mina andra vänner från klassen som valde att plugga vidare direkt. Så vitt jag vet är det bara Lisa O och min käre pojkvän Robert som valt att göra det. Båda dom två har varit på äventyr innan. De två har åtminstone varit i USA ett år. De har sett världen. Jag själv? Jag har bott i min lilla svenne förort Skälby i 19 år. Vad har jag gjort? Allt annat än att leva ett äventyrligt liv. Jag ska bara sitta i skolbänken i 3 år till... Jag har nog lite av en livskris. Det känns som om jag är rädd för att leva, gömmer mig i skolbänken ett litet tag till. Kanske borde hoppa av skolan och leva lite? Resa jorden runt. Eller åtminstone bo i USA ett år, haha.
Nej, det ska jag inte. Jag ska plugga och jag ska bli audionom. Eventuellt vill jag studera utomlands en termin, men enligt vissa uppgifter ska det inte finnas så mycket för oss audionomer eftersom audionom inte är ett yrke ute i välden. Ute i världen så är det tydligen läkare som fixar hörapparater och därmed är det svårt för oss med svenne yrket som bara existerar i Sverige. Jag ska i alla fall höra mig för.
Annars får jag nöja mig med att vara medelsvensson och vara tråkig hela mitt liv.
Nu ska jag äta mina hemlagade svenne köttbullar med min hemmagjorda brunsås. Jävlar vad svensk och tråkig jag är. Hejsvejs!

Inga kommentarer: