Tiden bara går.

Studenten känns så långt borta. 3an i huvudtaget känns långt borta. För ett år sen var allt så annorlunda. Då menar jag allt.

Jag har redan gått en termin på universitetet. Snart två. Jag är en T2:a (termin 2). Snart är 1/3 avklarad. 

Att bo hemma känns så långtborta. Jag älskar att komma hem till mamma i Stockholm, men varje gång känns det mer och mer som besök. Det är ledsamt men ändå skönt. Det är skönt att stå på egna ben, även om jag såklart saknar de gamla tiderna. 

Jag skräms över hur det senaste året flugit iväg. Samtidigt som jag är så otroligt lycklig. Det senaste året har varit det lyckligaste, viktigaste och mest händelserikaste i mitt liv. 

Solen skiner i Örebro, jag ska på tenta och jag fryser om mina fingrar.