Funderar på katt.

Jag vill så gärna ha en katt. Verkligen. Med egen lägenhet och en katt, hur perfekt skulle inte livet vara då? Problemet skulle ju vara Robert och vårt distansförhållande. Det är ju bara jag som reser till honom, alternativt så möts vi i Stockholm. Har har totalt varit hos mig 3 gånger sen jag flyttade till Örebro och det lär inte förändras. Den enkla anledningen är ju att han inte kan. Hans schema tillåter inte till långhelger och därmed ses vi helt enkelt längre varje helg om jag åker till honom. 

Så vart skulle kissen då vara? Ja möts vi i Stockholm kanske jag skulle kunna övertala mamsen att få ta med missen på tåget och låta henne bo hos henne under den helgen. Jag skulle självklart vara där och ta hand om katten, men det är ju inte säkert att mamma ens vill ha en katt i sitt hem. Till Umeå kan jag inte ta med en katt varannan vecka, eller ens var fjärde. Så om jag skaffade katt skulle jag behöva kattvakt varannan helg, och vem skulle ställa upp på det? Ja i bland kanske jag skulle få till ta katten till Stockholm under en helg men jag och Roberts trivs ju bäst när vi får våran egentid i våra egna lägenheter.

Hade jag att Ida i samma stad hade hon varit min perfekta katt-partner. Vi pratade senast i fredags om att vi båda vill ha katt. Kanske ska försöka övertala henne att flytta till Örebro, eller kanske Västerås, så jag har en kattvakt? Hmm....

Blir nog ingen katt än på ett år i alla fall, tyvärr.