24 februari 2015

Idag är vår ett års dag

Min och min näsas alltså. Förr exakt ett år sen började helvetet. För ett år sen låg jag i Roberts våningssäng och hade feber och mådde riktigt dåligt. För ett år sen och en dag var vi och åkte hundspann. Det var då det började... 
Ett år senare har jag tappat nästan allt luktsinne och därmed nästan all smak, är konstant täppt i näsan, hat fått min röst förstörd då jag alltid låter förkyld, kan inte längre sjunga men det allra bästa är ju min fina, fantastiska astma. 
Till viss del har vi ju den svenska sjukvården att skylla på. Det där med att få hjälp är ju inte direkt deras grej. Hade det varit det, hade ju den första läkaren jag besökte faktiskt tagit ett blodprov och sett att jag inte hade en infektion och därmed inge skrivigt ut pencilin. Att han gjorde det gjorde ju inte bara att jag inte fick någon hjälp utan han sköt bara upp det, det motsäger ju också allting gällande resistenta bakterier och allt det... Sen är ju systemet så dumt att man inte kan skriva remisser över länsgränser. Annars hade ju läkaren i Umeå skrivit en remiss och jag hade fått tid i september hos en specialist och inte i december.
Jaja. Jag har fått astma som jag kommer behöva leva med typ föralltid. 
Men jag står ju på operations lista. Ytterligare 5 månader kvar. Trots att jag egentligen enligt vårdgarantin ska ha hjälp inom 1,5. Men men... Jag är inte bitter!

Inga kommentarer: