Jag har inte mått så bra sen operationen i onsdags så jag har inte kastat mig på bloggen direkt.
Själva operationen gick bra! Hela sjukhus vistelsen gick bra! Jag var ju livrädd för infarten, slangen i armen, då jag inte gillar nålar och blod. Men jag höll Robert i höger hand och sjuksköterskan hade min vänstra arm. Hon var super duktig och det kändes ingenting. Jag fick en liten gråt-attack men efter den satte vi igång och då gick det utan problem!
Vi var där vid typ 7.15. Vid 8.20 fick jag infarten och sen väntade vi... Fick dropp vid 9 kanske. Och vid 10.20 ringde de från operationsavdelningen och sa att de var redo. De körde ner mig och Robert följde med mig till dörren in till pre-op.
Där fick jag dock ligga i en timme. Jag kom ner dit vid typ 10.40 och 11.30 fick jag gå in till operations salen. Då kom dagens andra gråt-attack. Jag går in i detta stora rum, med massor av maskiner, en sjuksköterska och en narkos sköterska som rullar in min brits. Jag har en filt över axlarna och håller i min egna dropp-påse. Jag kände mig så liten och rädd. Men både narkossköterskan och den andra sjuksköterskan var super snälla, pratade med mig, frågade om det var något speciellt jag var rädd för, klappade mig på armen osv. Sen kom även narkosläkaren in som också klappade mig på benet och pratade. Sen fick jag andas syrgas, sen säger läkaren, "nu kommer du somna" och narkossköterskan säger, tänk på något trevligt, och så var jag borta. Det kändes ungefär som att bli super packad och sen däcka av det, på totalt 3 sekunder. Rätt skönt, gjorde inte ont och var inte läskigt. Sen vaknade jag till när de flyttade på mig, förmodligen mellan operationsbritsen och min säng. Försökte säga "det här gick ju bra" men orden kom ut helt knas och jag valde att somna om istället.
Sen har jag ingen riktig tidsuppfattning, men jag låg och var halvvaken i ca 45 minuter. Sen vaknade jag till på post-op, fick ställa mig försiktigt och gå på toa. En stund efter det fick jag komma upp till avdelningen och en något orolig Robert. Han och mamma hade fått för sig att jag skulle vara uppe tidigare, men dels väntetiden innan och tiden på uppvaket (totalt ca 2h) gjorde att jag kom upp 15.45 när mamma och Robert räknat med typ 13-14 kanske. Men jag mådde bra och var pigg. Men att ställa sig upp, det var tufft, och när vi skulle till bilen fixade älsklingen en rullstol åt mig!
Jag var trött när jag kom hem, men mådde okej. Vid 12 på natten bröt dock helvetet ut. Jag blev magsjuk. Först trodde vi att det var alla mediciner men när mamma och spydde vid 5 tiden på morgonen, då gick vi över till magsjuka. Jag har nog aldrig spytt så mycket. Minst en gång i timmen i nästan 8 timmar.... Ja, ni kan själva räkna ut hur man mår när man är nyopererad och sen blir magsjuk. Robert klarade sig och vi misstänker eventuellt matförgiftning, men det lär vi väl aldrig få reda på.
Världens bästa pojkvän tog igår hand om både mig och mamma, fixade vätskeersättning (tack svärfar som kom med den) och passade upp oss hela dagen. Min älskade <3
Idag mår vi fortfarande dåligt både jag och mamma, men idag hade vi min pappa här. Robert åkte hem igår kväll för att skriva tenta idag. I morse hoppas vi att vi båda mår bättre!
Min näsa mår superbra faktiskt. Har inte ont i näsan eller i halsen, vilket man kan få då jag hade ett plaströr ner i strupen under operationen. Men ingenting, en riktigt lyckad operation! Läkarna var superbra och alla sköterskor var fantastiska! När vi skulle hem ville jag byta omslag om näsan, då sa sjuksköterskan, "ta med till allting hem!". Fick med mig tejp och typ 10 små bomullslappar som man kan sätta under näsan! Riktigt nöjd med bemötandet! Så jag rekommenderar öra-näsa-halsavdelningen på Karolinska i Solna haha!
Läkaren sa också en sak, att det var på tiden att de opererade, det var riktigt svullet där inne och jag hade en hel del polyper, vilket de inte hade sätt på datatomografin, så nu känns det extra bra att ha gjort det! Det var alltså inte i onödan, utan precis i tid!
