Pinnsmala ben. Ingen rumpa. Ledsen själ.
Jag mådde inte bra när jag var sådär smal. Jag hatade att jag inte hade någon rumpa, inga lår, nästan inga bröst och jag mådde skit. Jag var alltid trött och hade ingen ork i kroppen. Jag gillade inte min pinniga kropp. Det gjorde ont att sitta på en stol för att min rumpa var så benig. När jag ser modeller och vanligt pinnsmalt folk blir jag ledsen. För jag vet att man inte mår bra när man ser ut sådär. Naturligt smal eller stenhård tränare. Jag är en "naturligt smal" person och tro mig, man mår lika dåligt för det.
Men det var för två år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar