Jag gör upp fantasier i huvudet. Senarion snarare.
Vad som kan hända och vad som absolut inte kan hända men hur det skulle vara om det hände.
Man vet att ett visst ögonblick kommer ske, och man försöker förbereda mig för det.
Men i ärlighetens namn har man ju ingen aning om hur man kommer reagera.
Vad kommer sägas? Hur kommer det kännas?
Ingen vet, för vi har ingen aning. Ingen av oss. Ingen vet vad den andra känner eller tänker, tycker eller ser.
Som ett stort jävla mörker, allt är bara svart och ludet.
Men i slutändan lever jag på dessa fantasier och senarion.
Jag förbereder mig på vad som kommer hända och vad jag ska känna. Inför allt.
Men de har ju inget som helst värde i den verkliga världen, för i slutändan är de ju bara i mitt huvud.
Verkligeheten är så mycket brutalare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar