Jag känner att jag måste vara tydligare här.

Jag tror att jag för ofta förställer R som mycket mycket sämre än vad han är. Ibland för mina vänner öga mot öga och speciellt här i bloggen. Är jag lite upprörd skriver jag det här eller så kan jag inte låta bli att låta det lysa igenom när jag skrivet.
Och när jag är ledsen gråter jag och tårar får problem som "han glömde ställa in mjölken" låta som "han ligger med 5 andra, dessutom brukar han slå mig. Med en hammare."
Det måste jag sluta med. Jag ska sluta blogga när jag är upprörd på något gälla de honom, för han framstår som någon han absolut inte är. För han är underbar, min pojke.

Han är killen som skickar rosor från Alaska!
Han är killen som väcker en med pussar.
Han är killen som tar mig med storm.
Han som alltid för mig att skratta även när jag är sur.
Min bästa vän som man kan prata om nästan allt med. (Han klarar inte av bloggsnack haha)

Han är så bra, men ändå tror jag att vissa vänner fått en felaktig bild. Kanske är det för att en del av mina vänner har fel tankar från börja, tidigare uppfattningar som stannat kvar.
Men släpp dom, för han är så himla bra.
Tro aldrig att han behandlar mig dåligt. För han menar alltid väl.

Han är min prins.