Medans Alex klipper sig.

Sitter jag och läser mina egna gamla blogg inlägg. Jag blir ledsen in i hjärtat när jag läser det... Jag var så himla kär, jag var verkligen det. Mycket var tanken på kärlek och att vara omtyckt av personen. Att kämpa och att aldrig ge upp.
Nu är jag så glad att jag inte gav upp, hur hade det varit då. Allt slit var värt det i slutändan, men jag önskar ändå att jag inte hade varit så sårbar, att jag stått på mig lite mer.
Men nu är jag älskad och hel. Som sagt, allt slit var värt det. Även om det gjorde ont, men kärlek gör ont.
Och i slutändan fick jag allt jag någonsin drömt om.