Sorg och lycka

Sorg i hjärtat. Min klass försvinner, min trygghet sen 3 år. Skolan har varit en trygghet i 13 år. Jag går inte längre i samma klass som min bästa vän och pojkvän. Det kanske bara är bra dock.

Men framtiden är så ovis. Flyttar du? Flyttar jag? Vad händer med alla relationer? 

Jag gick hem från skolan för sista gången idag. Jag blev tårögd. Sista dagen i Spånga Gymnasium... Det är verkligen sinnessjukt. Tre år har flugit förbi. Tänk vem jag var när jag började. En oskyldig 16 åring som knappt sett världen, knappt upplevt något. Aldrig varit full, inte haft sex, aldrig varit kär, aldrig känt en sån gemenskap som jag känner med min klass. Jag var ett barn, oansvarig, dum och jag såg världen på ett helt annorlunda sätt en vad jag gör idag. Idag lever jag i en ljusare värld, jag är beslutsam och klok. Jag är på väg mot att bli vuxen, inte längre ett barn.

Kärlek, pojkar och fester, allt har flugit förbi. Men min största kärlek har nog varit klassen genom åren. Kanske för att min största kärlek, min första riktiga kärlek går i den klassen, haha. Jag älskar dem, djupt och ärligt. N3a, jag älskar er. Varenda en i klassen är med och bidrar till vår helhet och jag älskar er.