8 november 2013

När pojkvännen klagar är det illa

Robert klagade på att jag inte bloggar längre. Då är det illa. 
Men helt ärligt... Inspirationen är borta. För ett år sen bloggade jag flera gånger per dag, nu finns ingen inspo. Dessutom har jag haft den, enligt äldre audionomer och lärare, svåraste kursen på alla tre år. Så eventuellt kan jag komma tillbaka nu. Men jag lovar inget. Dock har jag något jag ska skriva om på lager, mitt älskade smink. 
Jag är i Stockholm för närvarande! Min vän som numera bor i Luleå kommer till Stockholm för första gången så klart man måste hem! 
Jag var på en mysig middag hos min andra familj idag, Roberts pappa och bonus mamma. Samt två bonus systrar också. Mysigt att komma hem. För det är också lite hemma, men långt ifrån lika hemma som när Robert är med, han är alltså i Umeå, vi ses nästa helg. 
Jag är glad att jag kommt hand familj så nära att jag kan besöka dem utan Robert och känna mig bekväm i det. Samma sak gäller såklart även hans amerikanska familj. Jag skulle inte ha några problem med att bo hos dem i Texas utan honom. Inte hur länge som helst, det skulle vara tomt. Men jag skulle kunna dränka mina sorger i Dupos fluffiga päls.
I love that fluffy boy.

Nu ska jag se om Robert är klar med sin filmkväll med han sektion på universitet och om han vill prata godnatt. Tror han kan titta på film fortfarande så... Det får nog bli snack i morgon. Pratade ju ändå med honom i 45 minuter tidigare idag. Fick min telefon räkning nu för september, inte så dyr tack vare mitt super abonnemang men ganska många mer timmar. 10 totalt med mamma och Robert, och ja, majoriteten var med Robert. 
Så här kände jag innan tentan jag hade igår. Men lite mer såhär efter:
(Tentan gick alltså helt okej.)




Inga kommentarer: