Snart så har jag lämnat staden där jag tog mitt första blossdär jag en gång bröt mot lagen, där jag lärde mig att slåssSnart har jag lämnat staden där jag bara ville bortdär jag tog mig själv i kragen för att lämna det för gott
När jag hör denna låt tänker jag på Stockholm. Staden jag rymde ifrån, undkom.
Jag vet inte varför jag ogillar Stockholm så mycket, men sanningen är att jag gör det.
"Det är inte jag, det är stan som är känslokall"
Det beskrivet Stockholm bra enligt mig. En kall, opersonlig stad där många människor är hårda, opersonliga och med en ständig stress.
Jag har vid detta lag sagt att jag är från Stockholm till alla nya här i Örebro. När jag sedan säger att jag inte vill tillbaka efter examen blir alla chockade. "Jaha, varför inte?" "Det hör man inte så ofta från stockholmare." är svaren jag får.
Vi är nog ett rätt kallt folk, vi stockholmare. Här i Örebro går allt verkligen långsammare och alla är mer... Öppna. Vi har våra fyllos, som man känner igen. Vi har väl 3 riktiga uteställen, ett ska vara riktigt sunkigt och det andra har en trappa/altan ramlat ner mitt under en full fredagskväll. Vi har det bra i Örebro, på riktigt. Det är fantastiskt här.
Sen är jag är en stolt förortsunge och därmed inte en renrasig stockholmare, kanske det som gjorde uppbrottet så lätt...?
Jag tycker fortfarande Stockholm stad är fruktansvärt vacker. Sommar i Stockholm är bland det vackraste som finns, verkligen. Dock så är jag klar med Stockholm, för nu i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar