Den lyckligaste men ändå sen sorgligaste dagen hittills i mitt 20 åriga liv. Så mycket kärlek och så mycket sorg.
Jag är så tacksam för de tre åren jag fick med alla dessa underbara människor, med N3a.
Jag är tacksam men jag saknar inte. Dels för att jag vill leva i nuet, gymnasietiden är förbi. Jag är glad för hur jag lever nu, men jag saknar närheten till alla mina vänner. Att varje dag få träffa min bästa vän, min pojkvän och alla andra från klassen jag höll kärt.
Jag glömmer aldrig den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar