Jag är varken hund eller kattmänniska, jag älskar båda och skulle gärna ha både katt och hund!
Katter är kloka djur, de är så mycket smartare än man kan tro, och vad de ger sken av. De testar gränser och vet egentligen vad de får och inte får göra, det gör Luna i alla fall. Hon vet att hon inte får klösa någon annanstans än klöspinnen. Ändå brukar hon föröka, lite försiktigt på tex mattan, och när jag direkt säger "nej, fy!" slutar hon direkt.
Nu hos mamma låtsades hon inte förstå hur hon skulle ta sig ner ur sängen till matskålen, så jag skulle mata henne i sängen, precis som när hon istället för att gå runt sängen ställer sig och jamar så jag ska lufta upp henne... Suck ;) Hon lyssnar på sitt namn nu också och kommer när man ropar!
Men bara när hon vill, det är skillnaden mot en hund. En hund är som den klassiska dumma blondinen. Kommer när du vill och gör allt för kärlek, haha!
En hund finns där för ditt behag, medan du finns där för kattens.
Det gillar jag med katter, de är självständiga, men älskar dig ändå. Luna har tyckt att det varit lite läskigt i mellanåt hos mamma. Superstor lägenhet som luktar annorlunda. Förutom min säng, den luktar tryggt och matte.
Igår låg Luna i mammas knä och jag satt bredvid. Sen skulle jag hämta en grej i hallen. När jag kommer tillbaka berättar mamma att Luna hela tiden följt mig med blicken och lagt sig lungt igen när jag kom tillbaka och satt bredvid.
Vi har ett band hon och jag. I går morse var hon också lite orolig, och kom då till mig, myste med mig och slickade mig. Matte är trygghet för henne, vilket jag tycker känns så bra. Katter är underbara, helt klart!
Katter är långt ifrån onda. De attackerar inte utan anledning som så många tror. Lär man sig läsa av en katt så förstår man dem. Så blir du attackerad av en katt är det ditt fel, egentligen. Du skulle ju aldrig klappa en hund som har svansen mellan benen, visar tänderna eller ryggar tillbaka. Så om du läser av katten fel och sedan får en snyting med tassen, vems fel är det? En katt viftar på svansen när den är känner sig trängd eller arg, den är ingen hund som viftar på svansen när den är glad. Sen beror det också på katten. Luna har aldrig rivigt mig, eller försökt riva mig. Hon är en bitare istället. Men bitar nästan aldrig hårt, utan markerar bara. Och älskar att bli kliad på magen, som en hund, vilket de första katter hat/älskar då de ligger i deras natur att magen måste skyddas, men kanske ändå är lite klisugna.
Sen är katten annorlunda än hundar. En frisk hund biter nästan aldrig sin ägare, ens för att markera. Det gör en katt, utan att den räknas som aggressiv eller elak. I alla fall som när luns bitts. Ibland biter hon för att hon tycker om dig, typ som små naffs.
Hur som helst. Döm inte ut katter byggt på dumma fördomar. Katter är fantastiska djur! Helt otroligt fantastiska, och jag älskar min Luna så det gör ont!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar