Jag har så mycket som jag vill skriva.
Jag är besviken.
Jag är upprörd.
Jag är ledsen.
Folk som borde ställa upp beter sig konstigt. Folk är spydiga, inte direkt mot mig, men det sårar mig ändå. Jag saknar min mamma och känner mig sp fruktansvärt ensam. Jag är inte tjejen som bara kan umgås med sin pojkvän, men just nu är han den enda jag kan prata med, den enda som jag har haft tillfälle att prata med...
Det finns jobbiga konversationer jag inte vill ta tag i.
Usch. Jag känner mig inte hemma I skolan. Jag känner mig fake, inte mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar