Like Crazy...
Jag kan inget annat än att relatera till den. Jag såg den i november, och sen dess har jag följt stegen i filmen. Den är så sorglig, så vacker, så kärleksfull. Jag såg den alltså för 9 månader sen och jag tänker fortfarande på den. Jag minns varenda sen från filmen. Jag har bara sett den 1 enda gång, men den biter sig verkligen fast... Helt sjukt hur mycket en film kan på verka en och bita sig fast. Det värsta är att den inte ens gick på svenska biografer! Jag såg den på Stockholms filmfestival! (redan köpt biljetter till årets btw, extra pris nu) Filmerna på den festivalerna är verkligen guldkorn! Åh, jag längste efter årets filmen som kommer bita sig kvar.
Jag tror ingen kommer förstå hur bra den här filmen är, man måste se den. Men jag måste erkänna, jag är lite rädd för att se om den. Den har ju verkligen bitit sig fast, men tänk om den inte är lika bra andra gången? Eller tänk om den bara drar med sig dåliga minnen och en obehagskänsla...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar