15 september 2014

Dagen efter

Idag är det tydligen sorgedag för att SD blev tredje största parti... Men är någon egentligen förvånad? Kom igen... 
Många orkar inte sätta sig in i politiken och röstar för att visa sitt missnöje. Jag är också missnöjd med alliansen, de har inte pratat om invandringen, som bevisligen är viktigt för Sverige. Vi tar emot mer flyktingar än våra grannländer och de väcker oro, funderingar och känslor. Inget av detta har vår regering gett svar på. Inte direkt. Inte heller socialdemokraterna nu innan valet. Som Soran Ismail sa igår på SVTs valvaka, är någon egentligen förvånad? 
Istället för att ta tag i oron och frågorna väljer de andra att vägra sminkas i samma rum (Ohly för några år sen) och allt annat än att ta tag i det. Att ignorera SD, att inte sammarbeta med dem, de hjälper inte. Folk har fortfarande röstat på dem och kommer inte bli mer utbildade eller få svar på sina frågor, om de övriga partierna sopar partiet och problemet under mattan och endast fortsätter att prata om vinster i välfärden...
Vissa skyller på mot demonstrationer mot SD, andra skyller på brist på IQ, jag säger att ansvaret ligger mer i nästa regering, speciellt mer än vad de själva verkar tro. 
Vi får väl de vart detta hamnar, men vi kan ju sluta spela förvånade. Även om jag inte önskade detta, förstod jag att detta var påväg. 

Inga kommentarer: