Sjukhuset ätren historia som jag inte berättat i sin helhet tror jag...?
Det tog 3 veckor för mig att få en tid på vårdcentralen men den 8 september var jag där. Jag fick en remiss till sjukhuset och min läkare sa att jag borde höra någonting från dem inom 2 veckor. Efter två veckor utan någon form av kontakt försökte jag ringa dem. Onsdag och torsdag fanns inga lediga telefontider, bara att vänta. På fredag lyckades jag! Dock den enda och sista lediga, mitt i en lektion för mig. Men eftersom det var fredag och trycket om telefontider rimligtvis bara ökar på måndagar tog jag den. Fick prata med en trevlig sköterska som sa:
"Oj! Ja, det är ingen som har tittat på din remis och gjort en bedömning än. Konstigt vi tittar ju remisser varje dag... Jag ser till att en läkare kollar på detta nästa vecka."
Tre veckor efter min remiss och jag har inte ens blivit bedömd än.
Sedan ringde det upp en ny sköterska för att berätta lite mer om läget. Hon berättade att de tyvärr inte kan hålla vårdgarantin, alltså vård inom 3 månader. Jag frågade då om vård i annat län och hon bad mig att ringa upp om cirka 2 veckor så kunde vi diskutera då vart de kunde skicka mig.
Jag räknade ut att jag troligtvis inte ens kommer få komma på undersökning innan nästa år. Det är något seriöst skevt med sjukvården i detta land. Inte nog med att de är orimliga väntetider och att jag kommer få gå runt och ha mina besvär i ytterligare 3 månader. Dessutom är det på något sätt mitt ansvar som patient att en läkare ens tittar på mitt fall.
Och jag som ville ha mina silikontuttar på plats innan jul!
Nej skämt åsido, jag vill kunna ha ett normalt liv där jag kan andas, flyga och inte låta som en täppt idiot när jag pratar. Och sjunga! Jag vill kunna sjunga igen utan att det låter som jag har en uppsvälld polyp i halsen, för det är just det jag har.
I maj 2015 så kör vi!!!! Eller kanske september!!!
Asså det är på rikigt så tragiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar