En tanke slog mig i skolan idag.
Hur mycket andras tankar om mig faktiskt spelar roll. Jag har aldrig trott det om mig själv, aldrig trott att det betydde så mycket. Men det gör det tydligen.
Speciellt folk som betyder mycket för mig. När de blir förvånade över mina val, jag gjorde ett bra val, varför blir du förvånad? Jag är inte korkad.
Folk som tror att jag bara är intresserad av utsidan. Att jag bara är ytlig.
Folk som inte tror att jag har något liv, bara för att det inte ser ut som deras.
Men framför allt, folk som inte tror jag har något innanför pannbenet. Att jag bara är en dum tjej som bara inte kan tänka.
Sånt gör mig så arg.
Jag är så mycket mer, men det är inte många som ens bryr sig om att försöka se det riktig jaget. Inte många som som ser insidan.
Inte ens alla som jag visar den för ser den de är så upptagna med att vara dömmande och hålla kvar en bild de en gång sett eller bara inte intresserade av vad jag säger.
Varför kallar man dem ens vänner...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar