Jag är på konstigt humör, jag känner mig fri. Som om jag skurit linan till det som hållit mig till marken, som om jag nu äntligen får leva igen.
Tänk er en luftballong. Jag är ballongen och nu har jag äntligen skurit av sandpåsarna.
Som om jag lämnat allt bakom mig, vilket jag har. Det har jag bestämt mig för.
Lämnar allt det där dåliga, tråkiga och onödiga på marken.
Nu lyfter jag.
Allt det gamla, borta. betyder inget.
Jag är stark igen. Äntligen! Äntligen är jag tillbaka på banan.
Jag slogs av från banan för två månader sen. Då började det, men nu är jag tillbaka på språren.
Jag accelererar, sakta men säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar