Otrohet. Tanken på vart gränsen går slog mig precis. Linjen är difus.
Inte för att jag kan vara otrogen, så jag behöver inte följa någon linje.
Eller kan jag vara otrogen? Mot en vän kanske? Jag tror der går.
Men vart går den gränsen då?
Man kan ju inte riktigt flirta med kompisar.... men jag är övertygad om att det går att vara otrogen.
Det går mot alla som litar på en.
Den ständigt frågan och varje gång man ställer sig den kommer nya svar upp.
Umgås med någon som man vet har känslor för en kanske?
Jag tror att otrogenhet... det är inte bara handling utan tankar. Att tänka på någon annan på det sättet. Vilja vara med någon annan, vem som helst.
Men framför allt är det att bryta ett förtroende.
Man trodde en sak om en person, att de inte skulle göra så, inte bryta löftet.
Kanske ett löfte om att inte göra en sak, en simpelsak.
Kanske ett löfte om att behandla dig väl, ta det försiktigt med ditt hjärta, vara så försiktig som det bara går.
Kanske ett löfte om att inte berätta en sak.
Bryta ett löfte, vilket som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar