Min

Jag blev lite filosofisk precis innan jag somnade igår och mirakulöst kommer jag igåg vad jag tänkte!

Min och mitt... Vi använder det rätt ofta, inte så konstigt, vi äger ju en del saker. Mobil, hem, säng...
Men vi benämner även människor som våra: Min fina vän, min pojkvän., min mamma
Men man äger ingen av dem, inte ens i närheten.
Dom kan gå och göra vad som helst.
Vänner som man kallade "min älskade" kan hugga dig i ryggen eller glida ifrån dig.
Pojkvännen som var ditt allt kan falla för någon annan eller bara tröttna på dig.

Det ända man kan vara säker på i slutändan är ens kött och blod, familjen.
Dom är ju faktiskt "min". Min mamma, min syster, mina systerbarn.
Man äger dom inte, men det är ens kött och blod. Dom kommer aldrig kunna bryt det.
Oavsett om dom flyttar till andra sidan jorden, förevigt förseglade med blod.
Synd att min familj inte riktigt är något att skryta om då...