En dröm

Om jag fick en önskan skulle det vara att ha en riktig sångröst. Så länge jag kan minnas har sång varit heligt för mig. Alltid sjungandes i bilen, liggandes på magen i vårt bibliotek i förra huset sjungandes på min favorit låt, om och om igen. För att blir så bra som möjligt. Dansandes och sjungandes i mitt rum, dock gav jag upp det där med dans när jag fick 2 meter långa armar och ben helt plötsligt i en växtspört och tappade kroppskontrollen helt och jag fick aldrig riktigt tillbaka den hehe. Så skippar än idag att dansa. He.

Jag älskar att sjunga. Sjöng jämnt förut, så fort jag var hemma. När jag bodde hemma... Nu i en delad lägenhet fungerar det inte riktigt. 

Men så fort jag är ensam eller hemma i Stockholm så sjunger jag. Det är lycka och har alltid varit. Jag har alltid haft en dröm om en sångröst och stå på en scen... Därför ville jag verkligen sjunga med Robert på en avslutning som vi pratade om i två år, men som aldrig blev av tyvärr... Jag som så gärna ville. Få sjunga inför folk, stå på en scen, som jag alltid drömt om. Tyvärr är jag nog för feg. Det var då, kanske. I en trygg miljö. Men inte längre. Jag har drömmar om att uppträda, om ens bara för min älskade. 

Om jag hade en önskan skulle det vara en riktig sångröst. För hur mycke jag än älskar att sjunga gör det inte min sångröst fantastisk...

Nu ska jag fortsätta lyssna på Disney låtar från Frozen och drömma mig bort!