Stress

Tänkt på det där med stress den senaste tiden. Kanske för stt den har blivit min verklighet. Jag har nog aldrig upplevt riktigt stress; inte förens jag började på McDonalds i sommras. Innan dess hade jag glidit runt i gymnasiet. Gymnasiet var lätt, i alla fall för min del. Jag hade inte de högsta ambitioner men jag gick ut med hyffsat bra betyg och det utan att ha ansträngt mig. I gymnasiet kunde man plugga inför ett prov dagen innan, eller veckan innan. Det är ett minne blott på universitetet. Fast även där kan jag ju bara prata från min erfarenhet. Sen så ha vi de här ständiga loven man hade. Höstlov, sportlov, påsklov... Bortskämd var man men man förstod ingenting, förstod inte hur bra man hade det.

Nu har i alla fall verkligheten kommit i kapp mig. 

I sommras jobbade jag på McDonalds. Det var tufft. Fullt med folk hela tiden, säljar rekord och den mess stressfylld tiden på året där. Glass och svett i mängder. 

Universitetet är värre för mig. Stressad hela tiden, kan inte slappna av. Ständigt blödande läppar eftersom jag inte lyckas sluta bita i dem nu när dom är vintertorra. 

Det enda jag kan prata om just nu är USA i sommar. Jag vet att jag tjatar men det är det enda som håller mig vid liv just nu känns det som. Målet är USA, sommar, värme, avkoppling, min älskling, långa vägar och vackra naturupplevelser. 

Så jag kommer tjata om det. Åtminstone tills stressen lagt sig. 

Haha lite som den här trötta katten känner jag mig... HAHAH sötisen.

Nej då. Så illa är det inte. Men jag längtar tills allt lugnar ner sig och jag kan tänka igen. Glömmer saker konstant och mitt superminne är bortblåst.