Hänger i Stockholm en natt

Jag tycker verkligen synd om mina vänner och min familj. Att de ska behöva hålla reda på vart jag befinner mig hela tiden... Just nu är jag i Stockholm en natt och i morgon bitti åker jag till Örebro och jag har varit i Umeå hela helgen. Jag har de senaste 6 månaderna åkt cirka 140 mil i månaden. Ja, ibland är det otroligt jobbigt och jag blir så förbannat trött på det... Sen ändras allt och i stället tänker jag att jag nog aldrig kommer vilja leva och bo på ett och samma ställe. Sen kommer verkligheten ikapp. Jag utbildar mig faktiskt till audionom. Ett yrke som för det första bara finns i Sverige i detta format. För det andra är man inte så rörlig som audionom. Inte som om man jobbade som typ... rese-bloggare.
Det första problemet går nog att lösa, vidareutbilda sig eller bara sälja in sig som specialist på hörapparater. Det andra är lite svårare, när jag och Robban bor i Colorado och äger två butiker i samma hus eller område och driver var sitt företag, jag min hörsel mottagning och han med hans business (vad det nu blir hehe), då blir det lite svårare att resa. Men ett äventyr i sig!
Tillbaka till resandet. Man blir ändå fort van vid det, viket jag inte tror folk i min närhet förstår. Det är inte jobbigt att sitta på tåg i två timmar och sen sitta på flyg i en timme och sen är det ju tiden och transporten där emellan. Hur konstigt det än låter är det inte jobbigt. Och hur klyschigt det än låter är kärleken värt det. Det som däremot är jobbigt är förstås till viss del saknaden men den vänjer man sig med den medd. Nej, det som är jobbigast är att jag känner att jag missar saker. I helgen ska jag till Umeå igen, vilket gör att jag missar en kompis 20 års dag, vilket känns jättetråkigt. I detta fall är det sååå värt det eftersom jag ska åka hundspann och därmed få njuta av min julklapp men jag har missat saker förut. Filmkvällar, utgång och sånt. Men jag har ju också valt att inte vara ensam. Jag är ett sådant flockdjur så det skriker om det. Jag hatar att vara ensam och har därför valt att varje helg ha sällskap. Antingen genom att vara med Robert, åka hem till Stockholm eller bjuda min mamma till Örebro. Men jag antar att många känner så när de just flyttat hemifrån. Att det är mörkt, kallt och trist. Pratade faktiskt med en läkarstudent om just det, hur trist och kallt och mörkt det känns vintern när man just flyttat hemifrån till en ny stad. Nu när det mörka är över ska jag stanna i Örebro mer, det ska jag! Trotsa ensamheten med en skål popcorn och tv. För inte är det så tokigt inte. Sen ska jag värva det med träning. Jag ser fram emot resten av termin 2, nu är det mindre än 4 månader kvar till sommarlov.

Under halloween, i Umeå. 

Haha knasisar.